Sammanfattande värdering
Fresta sockenkyrka förmedlar traditionen från socknens äldsta historia bl a genom de många runstenarna som återfunnits i kyrkomurarna. Kyrkans medeltida ursprung framkommer tydligt i interiören och exteriören är ett bra och åskådligt exempel på de ombyggnader som många upplandskyrkor genomgick under 1700-talet. Till kyrkmiljön hör också kyrkstallar och en välbevarad klockarbostad.

Beskrivning
Fresta kyrka ligger helt omgiven av modern småhusbebyggelse. Frestavägen som löper förbi kyrkan följer dock alltjämt den gamla sockenvägens sträckning.

Inte mindre än 15 runstenar, hela eller som fragment har återfunnits inmurade i kyrkväggarna. I norra bogårdsmuren påträffades den s k Jarlabankestenen. Den omnämns redan på 1600-talet men återfanns ej förrän 1957. Stenen som ursprungligen stod vid den vikingatida "Jarlabankesbro" i Täby kyrkby är nu rest vid kyrkan och runinskriften lyder: "Jarlabanke lät resa stenar efter sig medan han levde och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby."

Den ursprungligen medeltida kyrkogården utvidgades österut 1911 och söderut 1953. Ingångarna i väster och öster omges av vitputsade tegelstolpar med grindar av smidesjärn. I kyrkogårdens nordvästra del ligger en vitputsad bod från 1781.

Kyrkans äldsta delar är korets inre murar och sakristian som uppfördes i gråsten i början av 1200-talet. Eftersom långhuset, även det i gråsten, tillkom först i slutet av samma århundrade, måste det haft en föregångare i trä.

1776 genomfördes en omfattande restaurering som bekostades av friherre Carl De Geer på Stora Väsby och hans maka Catharina Ribbing. Kyrkan fick då ett klocktom i väster samtidigt som kormurama i norr och söder byggdes ut så att hela kyrkan utvändigt fick samma bredd. Koret höjdes och lades jämte långhuset under ett brutet tak. Större fönster togs upp och vapenhuset i sydväst revs och ingången flyttades till tornets västra mur. Den genomgripande omgestaltningen gav kyrkan dess nuvarande typiska 1700-talskaraktär.

Invändigt har dock kyrkan bibehållit den medeltida prägeln. Ribbvalven i koret slogs under 1300-talets förra hälft och långhusets välvda innertak är från 1400-talet. Från 1400-talets mitt härrör apostlamålningama som illustrerar den apostoliska trosbekännelsen i språkband på latin. Invigningskorsen i koret med sin gotiska karaktär bör dateras till 1300-talet och invigningen av det då färdigställda koret. Ett triumfkrucifix från sent 1400-tal är uppsatt under korvalvet.

Bland inventarierna bör noteras det nordtyska altarskåpet inköpt 1470 och ett processionskrucifix och dopfunten från 1200-talet. Av dessa förtjänar altarskåpet i trä, numera placerat på långhusets södra vägg, en beskrivning. Skåpet består av ett mittparti - corpus - och två flyglar innehållande en mängd skulpterade figurer. Flyglarnas yttersidor är försedda med målningar. Huvudfiguren är en krönt Maria med Jesusbamet omgiven av en mandorla och på vardera sidan återfinns den heliga familjens släktingar. Där är Anna själv tredje, Marias systrar och deras barn, Marias släkting Elisabet med sonen Johannes Döparen m fl, alla individuellt utformade. Altarprydnaden och predikstolen tillkom vid 1700-talets ombyggnad liksom läktaren. Kyrkans praktfulla orgel med mittparti från 1600-talet inköptes 1788.

Till området hör också kyrkstallar (1) och klockarboställe (2). Det senare, Klockarbordet, ligger omgivet av en förvildad trädgård. Byggnaden som är en välbevarad sidokammarstuga är fodrad med locklistpanel.